Jag gillar att se mig själv som hästens coach. När jag tränar hästen vill jag bygga upp den, ge den bättre självförtroende, hjälpa den bli starkare och må bättre i sin kropp, och också utmana den! Jag vill hjälpa hästen möta sina rädslor och inse att den kan överkomma dem, visa hästen att den kan lita på människan, att vi inte kommer att skada den, och inte heller kommer låta något annat skada den.

I vissa lägen vill jag vara hästens chef. I lägen där det faktiskt är viktigt att den gör som jag säger, och att den litar på att det kommer bli okej när den lyssnar på mig. För i vissa lägen är det otroligt viktigt att hästen lyssnar, att den inte hoppar ut i vägen framför en bil och att den vågar gå på transporten på väg till veterinären. Liknande beslut som föräldrar ibland måste ta med sina barn.

I många lägen är jag hästens lärare eller personliga tränare. Ibland måste man göra saker som är lite tråkiga eller jobbiga, för att det är bättre i längden och viktigt för utvecklingen. Det viktiga då är att våga pusha, men göra sitt bästa för att det fortfarande ska kännas roligt!

Det är dock viktigt att våga fråga sig själv om man är mentalt förberedd själv för att kunna vara en bra och tålmodig coach, chef eller PT. Kan jag peppa på rätt sätt idag? Har jag tålamod att inte bli frustrerad när hästen inte förstår? Eller är jag på dåligt humör och har en kort stubin? I vissa lägen är det helt enkelt bäst att avstå ett träningspass, eller göra något annat än det man tänkt. Det blir oftast bättre i längden om man ibland vågar backa.

Så, kan du vara en bra coach idag? Orkar du vara en tålmodig lärare? Och vågar du vara en bestämd chef i de lägen när det krävs, för att sedan kunna vara en peppande och stärkande chef sekunden efter? Rätt mental inställning hos oss gör att vi kommer långt!