Alla hästmänniskor strävar ju efter att ge så lätta hjälper som möjligt, men hur ofta provar vi att ge mycket lättare hjälper än vi brukar, för att se om det fungerar?

Våra hjärnor är mästare på att automatisera. Det mesta vi gör en vanlig dag är automatiserat, helt enkelt för att vi behöver ta så otroligt många beslut varje dag, varje timme och varje minut.

”Ska jag mocka nu eller sen? Ska jag börja borsta hästen på höger eller vänster sida? Ska jag flytta hästen lite eller får jag plats? Ska hästen flyttas ett eller två steg? Ska jag smacka om jag flyttar hästen? Var ska jag röra hästen för att flytta den? Och hur hårt ska jag knacka?”

Ni förstår, många beslut, som vi inte ens tänker på!

Ibland är det bra att bli mer medveten om vissa av besluten, och testa något annat.

Jag älskar att prova att låta mina hästar läsa mina tankar.

Då provar jag att göra något vardagligt, som att leda hästen, eller flytta hästen lite för att komma åt att borsta bättre, eller ta ut hästen genom grinden i hagen.

Men, istället för att göra det som jag brukar, så försöker jag att göra det nästan bara med tanken. Förstår hästen att den ska flytta sig om jag tittar på bakdelen? Eller lutar mig mot den? Eller lyfter handen och pekar?
Kan jag leda hästen genom grinden till hagen, få den att vända sig och vänta på mig, på helt löst grimskaft? Räcker det att jag lyfter handen lite som en förhållning, eller påminnelse att vända sig?

Själva ”leken” är just att vara medveten om exakt vad jag gör, exakt vad hästen gör, och försöka göra det bara med tanken.
Att aldrig ta för givet att jag måste röra vid hästen för att den ska flytta sig, eller att jag måste dra i grimskaftet för att hästen ska vända med mig när jag stänger grinden.
Ofta är de känsligare än man tror!
Speciellt när man gör denna leken ofta, och faktiskt ger hästen möjlighet att vara så känslig som den kan vara.

Samma lek går självklart att göra när man rider också!

Prova nästa gång du är i stallet, och kommentera gärna nedan hur det gick!